Tors Torn – Skyskrapa nummer 78 446 och 78 447 i Världen!
by loord on Nov.07, 2010, under arkitektur
Ännu en gång kommer debattens vågor upp om en skyskrapa eller två. Förut har det diskuterats skyskrapa vid Centralen i Stockholm, ute i Stockholmsförorten Telefonplan och flera platser. En del diskuterar livligt den 170 meter höga byggnaden som ska byggas vid Hjorthagen också. Det verkar som om projektörerna tänker ”Hur ska vi få folk att bli intresserade av området?” Och sedan kläcker någon det vanliga svaret ”Vi föreslår en skyskrapa!” Då vet de att de får debatt. Och den här författaren har förstås nappat på den feta högst vertikala daggmasken Tors Torn, två skyskrapor som marknadsförs med begrepp som ”bygga tätt”. ”bostadsbrist” och ”sätta Stockholm på kartan”. Genast har två läger bildats – ”Yimbylägret” för tornen och ”Kulturen” mot – om jag vanvördigt får finna rubriker till dem. Yimbylägret har som främsta argument just nu att ”opinionen” vill ha höga hus om jag missförstår dem rätt. Kulturen i form av dels ett upprop och dels en kommentar från nationalstadsparken.org motsätter sig tornen. Främst framför motståndarna bristen på relevans för dem både vad gäller utseende och innehåll och ställer bland annat frågan ”Varför måste den grannkommunala stadsporten Tors Torn till för att finansiera bostadsbyggandet i området?” De besvarar den med ”Värtabanan!” Vi talar alltså om rena ekonomiska intressen. Motståndarna framhåller också att förslagen som framtagits är fula.
Men låt oss bortse från argumentet ”ful” ett ögonblick och ta en titt på några av de andra argumenten.
Det första handlar om att ”bygga tätt”. Hela Norra Stationsområdet framhålls just för detta. Dan Hallemar har i City den 4 november kommenterat att vi inte har en aning om vad vi menar med att bygga tätt. Troligen har han rätt i det. Med ibland endast sex meter mellan hus som är höga så blir det svart mellan dem särskilt på våra breddgrader. Redan har planerade dagis insett att gården utanför är oanvändbar och att dagiset helt enkelt får gå på utflykt varje dags för att barnen ska får tillräckligt med ljus. Att bygga tätt har förstås ingenting med skyskrapor att göra i bostadssammanhang för att de två tornen inte alls ska innehålla några bostäder. Det leder oss osökt in på argumentet ”bostadsbrist”. Återigen har bostadsbrist inget att göra med skyskraporna. Däremot har ekonomi att göra med skyskrapor i alla fall enligt skyskrapetraditionen. Ja. skyskrapan har redan en rätt lång tradition fast den inte direkt har manifesterats i Sverige så ofta. Detta är förstås beroende på hur man definierar vad en skyskrapa är. Jag vet att i mindre städer kan ett hur på åtta våningar kallas ”skyskrapa” men att storstäder har andra referensramar. Skyskrapor har byggts främst för att markpriset i vissa storstäder är så högt. Mer uthyrningsbar golvyta för minsta markinvestering helt enkelt.
Men visst skulle väl ett par skyskrapor med sin unicitet placera Stockholm på världskartan? Nja, som jag nämnt redan i rubriken så är det inte vare sig nytt eller unikt med en skyskrapa. Bara New York City har 5829 skyskrapor! På sajten Skyscrapers.com finns det idag hela 78 445 skyskrapor listade. Två till skulle knappast ens krusa ytan på det skyskrapehav som av ekonomiska skäl redan skapats. Men förstås fullständigt rasera argumentet om unicitet och att med ett sådant byggnadsverk sätta Stockholm på världskartan. Uppropet hävdar dessutom att designen påminner om redan ritade skyskrapor: ”Tornen är inte heller unika då de kopierar John Portmans Embarcadero Building i San Francisco.” Har inte sett just denna byggnad men visst finns det skyskrapor som starkt påminner om varandra. Inte ens de redan uppförda 78,5 tusen skyskraporna känns särskilt unika längre. Unicitet kanhända ska kopplas till något annat? Unikt svenskt? Unikt Stockholmskt? Unikt Nordiskt? En skyskrapa är inte unik någonstans då den som en Googlenål kan placeras varsomhelst.
Ett annat argument talar om att höga byggnader kastar långa skuggor. Tors Torn ska enligt uppgift bli 140 meter höga. En byggnad av den höjden ger en slagskugga då solen står som högst vid midvinter i Stockholm på 1140 meter! Vid alla andra klockslag den dagen förstås längre skuggor. Vid midsommar blir skuggan bara 102 meter. Mellanläget vid höst/vårdagjämning som vi allmänt brukar använda som riktmärke för skuggning ger vid handen en skugga på minst 242 meter. Så att bygga högt och tätt kanske inte är helt idealiskt vid dessa breddgrader. Vid vårdagjämningen i till exempel Kuala Lumpur får vi bara en slagskugga på 7,3 meter! I New York blir det minst 118 meter i alla fall. Vi kan förstås konstatera att New Yorkborna har ett mildare klimat än i Stockholm och behöver inte solvärmen fullt lika mycket som Stockholmarna. New York ligger på samma breddgrad som Madrid eller Tessaloniki så viss skillnad kan vi ana.
Men opinionen då? Folket har väl alltid rätt? Enligt Yimbys eget upprop är 1241 FÖR tornen. Uppropet MOT har hittills fått 720 påskrifter. Så idag leder Yimby. Med tanke på att Stockholms län har över två miljoner invånare så är det inte många som ens har lagt märke till frågan eller har någon som helst åsikt heller. Två tusen människor av två miljoner blir en promille. Som jämförelse behöver man fyra procent för att ens komma in i riksdagen. För att skapa en reell opinionsyttring behövs nog starkare vapen än dessa upprop misstänker jag.
Detta hindrar inte alls att vi självklart ska uttrycka oss även i sådana former. Men propagandistiska formuleringar utan stark koppling till fakta ska vi nog försöka avhålla oss ifrån om det går. Jag tillhör dem som inte särskilt originellt är en anhängare av den gamle Vitruvius citat ” Utilitas, Firmitas, Venustas” – Användbarhet, Styrka, Skönhet” men inser att alla tre begreppen till sin natur är vaga och att vi måste definiera tydligare vad vi menar med till exempel ”skönhet” och vad som utgör kraven för att något är användbart, dvs fungerar. Ingår till exempel att inte skugga grannskapet för mycket i detta begrepp? Ingår att man ska kunna få ner solen på gatan/gården tro? Det är alldeles för lätt att utan så mycket kunskap eller fakta bakom sig rent känslomässigt ställa sig endera FÖR eller MOT vad som helst. För femhundra år sedan var opinionen helt klart FÖR att jorden var platt! Så det kan faktiskt hända att minoriteten har rätt också.
Slutsatser av allt detta: Vare sig opinion, unicitet, bostadsbrist eller täthet fungerar som relevanta argument FÖR tornen. De argument som kvarstår just nu är ekonomi..Å andra sidan är åsikten ”ful” inte heller tillräcklig för att räcka som argument MOT. Argument som kvarstår som relevanta MOT kan vara just ljuskonsekvenserna, att det kommer att uppstå brist på ljus i slagskuggorna av dessa byggnader. Denna brist på ljus verkar kunna lägga en mörk sordin på hela området – inte bara Tors Torn.
Politisk Design – Blommor, Bollar och Bombastix
by loord on Sep.18, 2010, under design, kultur, politik
I den självande spurtuppgörelsen om vilka som ska besitta de 349 taburetterna ståtar städer och stolpar med skräpiga affischer.
Alla har de partiloggor och budskap och somliga har porträtt av partiledande figurer. En del har till och med vilda djur. Allt i retorikens namn. Partisymbolik, val av färger och annat kan vi ha något att säga om, faktiskt.
Socialdemokraternas gamla ros, som 1993 dyrt förvandlades av den spanske designern Mariscal till något som ser ut som en blandning av en apa och en knytnäve har återanvänts i årets retorik i form av ”tummen upp, tummen ner”. Det är ett intressant val, särskilt för Mona Sahlin som profilerat sig mot våra nya svenskar genom resor till Rinkeby. I stora delar av världen betyder denna gest inte alls något bra. Den mera klassiska rosen har ju en del annat kontaminerat gods med sig förstås. ”Rosornas krig” och liknande. Men rosen kan ju anändas, förutom att vara vacker som kärleksgåva, till att göra rosenmarmelad och rosenvatten. Nyttigt och fint. Knytnävsapan har inte tjänat partiet direkt. Knytnäven är inte någon symbol som lätt kan associeras vare sig till dagens Sverige eller dagens Socialdemokrati. ”Upp till kamp” etc känns lite gammaldags.
Men det finns fler som har problem med varumärket. Vi har Folkpartiet som ståtar med en blåklint och annars försöker vara orange. Identitetskris måhända? En blåklint kan inte användas till mycket mer än att sätta i vas heller. Att sedan affischer talar om att ”framtiden börjer i klassrummet” och den som säger det aldrig bevistat ett universitet klingar lite falskt. En annan affisch med ”Ja till europa” med EU-ministern på skapar ett visst leende också. Visste inte att det fanns ett annat alternativ och att man faktiskt kunde säga nej också. Vad skulle ett nej betyda? Att alla svenskar skulle deporteras till Israel eller något annat land som Folkpartiet vill favorisera?
KD har en vitsippa. Gulligt eller hur? Men var vaksamma – vitsippan kan ge klåda vid närkontakt minsann. Och ibland rodnar vissa, så helt vita är de inte alltid. I detta val kan man jämföra partiledaren med en Buffel, en Hyena eller en Struts. Visst kan vi lätt se vem som är vem – partiledaren har ju lila slips! Lila är modefärgen i alliansen i år när det gäller kläder tydligen. I liturgin är lila botens och föreberedelsens färg och används under fastan så det kanske passar. När det gäller val av blomma hade kanske prästkrage varit mer lämpligt?
Moderaterna – eller vi ska väl numer kalla dem de ”nya” Moderaterna – har ju symbolik i klassiskt blått. Nu har ju det blåa fått ljusna lite mot babyblått eller himmelsblått för att ge ett mildare intryck. Det roliga är ju valet av just orange för att ange det nya – man försöker blir folkligare med Fokpartifärg! Fyndigt värre. Partipinsen är ömsom blå, ömsom oranga för att tillfredställa olika falanger för man förmoda. Apropå ”nya” – vad blir det i nästa val tro? ”Ännu Nyare”? Har förresten samma fundering runt ”den nya influensan”. Moderaterna är dock det enda partiet som inte pysslar med blomsymbolik – vilket skiljer dem från de andra. Modigt. Har förstås alltid undrat vad det där ”bolliga molekyliska M” står för. Pentasulfid kanske, som lär innehålla fem atomer Svavel. En blomma kanske vore mer passande? Riddarsporre anyone?
Miljöpartiet kör förstås med grönt och använder sig av en maskros som blomstersymbol. Det gröna är förstås en klassisk färg som kan kopplas till gräs, träd och blad så inte så förvånande kanske. Men inte så nyskapande heller. Maskrosen är däremot ett kul val! Blomman som alla villaägare älskar att hata och som innebär så mycket slit för parkförvaltningen. Men å andra sidan kan man ju göra vin eller saft på kronbladen och ha de späda bladen som sallad. Barnen älskar att blåsa bollarna och skjuta blommor på varandra. Dessutom kan stjälkarna användas till vissla. Partiet vill måhända vara ett gissel för villaägare men samtidigt vara nyttiga? De kan ju inleda ett samarbete med IKEA.
Vänsterpartiet kör med två varianter på sitt tema – att blanda ett vikt papper(rött eller vitt) i form av ett V och en röd nejlika. Man kan alltid undra vad det ska stå på papperet? Den röda nejlikan har det valt – men varför? På begravningar förekommer njlikor men de är oftast vita. ”Den Röda Nejlikan”, romanen och skådespelet av Baroness Emmuska Orczy ungeför 1905, dvs innan den ryska revolutionen men gott och väl efter den franska under vilken den utspelar sig. Gruppen ”Den röda nejlikan” leds av adelsmannen Percy Blakeney och har som syfte att rädda franska adelsmän undan revolutionens vassa giljotin. Lite speciellt val om det är den associaionsbanan som avgjort valet. Endera handlar det om att inte vara påläst eller om ren historieförfalskning. Naivitet kan det också vara. Ohly och Orczy är troligen inte släkt.
Centern då? Min sons favorit eftersom de har flest coola give-aways. Förutom partimärken kan man få centerplåster på såren. Men den coolaste prylen, om man får fråga sonen, är en metallnyckelring med klövermärket på. Man kan använda den för kundvagnen på konsum eller även öppna flaskor med den, tror vi. Att ha många saker kanske inte rimmer helt hundra med att vara ”grön” förstås. Men partiet och partiledaren satsar i år hårt på att vara rosalila också.
Kanhända försöker man satsa på kvinnorna som målgrupp, eller sno alla de få damerna som annars skulle rösta på Feministiskt Initiativ. Färgvalet stämmer i alla fall. Att välja klöverbladet, som på Irland kallas Shamrock, som symbol är en gengångare från bondeförbundstiden misstänker jag. En fyrklöver ska ju betyda tur sägs det så varför inte? Tur är aldrig fel… Hela Alliansen kan ju ses som en fyrklöver om man vill.
Sedan finns det ju en del som aspirerar på att komma in i finrummet.
Till att börja med Feministiskt Initiativ i glatt flickrosa förstås. Offer för könsrollerna redan i bildspråket och med ett ”i” som på nåt vis har blivit både litet och upp och ner. Själva initiativet har försvunnit lite och kastats på ända. Även om de har rätt, i att många snackar om feminism men få gör något för att ändra på sakernas tillstånd, lär inte den logotypen hjälpa.
Piratpartiet då? Ja, det är inte många som romantiserar över pirater längre, om man bortser från den egensinnige Johnny Depp då. Det var länge sedan ”The Crimson Pirate” eller ”The Sea Hawk” var populära och piraterna hjältar. Nu har tidvattnet vänt och den svarta flaggan slaknat.
Så slutligen Sverigedemokraterna, vars majblomma från 1907 ska verka svensk på något vis och kombinera gult med blått. Det är antagligen för att fortfarande appelera till sympatisörerna av ”Bevara Sverige Svenskt” . Sedan finns det associationsbanor till denav KD valda sippan förstås och kanhända finns det i den valda blåa kulören även andra kopplingar då partiledaren själv har ett förflutet inom ett av allanspartierna. Trygghet och Tradition säger de. Tradition sedan 1988 då. Partiet är till och med yngre än Miljöpartiet. Sedan kan man tycka att ha två färger i sin logga är en färg för mycket eftersom partiet har svårt med färgblandning. Men det är klart att partiet paradoxalt nog har ändå svårare att blanda färgerna svart, brunt, rött och vitt. Kul att de klarar gult i alla fall. Det finns i alla fall rätt många kineser i världen.Hade det vatat något alls om digitala media och färg hade det förstått att om man blandar alla färger så får man – Vitt! Blandar man inte är det helt omöjligt. När det gäller färgpigmentet blyvitt importerades det redan för länge sedan från Somalia. Himla svårt att få vitt lokalt i Sölvesborg, så vitt vi vet.
Kanske de borde fundera på en annan blomma. Får vi föreslå en Montinia – en vacker vit blomma döps efter en svensk botaniker från Halland. Nära nog för SD som har sina rötter i Skåne och Blekinge. En lite detalj bara – den växer bara i södra Afrika!
Eventpolitiken är här!
by loord on Sep.14, 2010, under arkitektur, journalistik, politik, tidsandan
I min hand har jag fått två ting i dag. Ett exemplar av tidningen Metro och ett flygblad från (s) med en bild av deras drömmar om tunnelbanan. I DN 27 maj fanns förstås redan en kommentar om förslagen för tunnelbanan. Media är på.
I Metro finner jag en hel del politik också förstås. Men också saker som på ytan inte är politik men faktiskt kan betraktas som det. Metro har en pågående grej där läsarna inbjuds att rösta – men att rösta om arkitektförslag för Gullmarsplan med omnejd. Grejen att rösta, för att sedan eventuellt vinna en iPad, är inte det som är politik här. Utan att genom ett event som detta påverka stadens utseende. Omröstningen kan ju bli påtryckningsmedel i relation till det faktiska politiska beslutet som ska fattas.
Att just de fyra kontoren bjudits in är förstås intressant. Berg är ju förstås aktuella i media sedan de är inblandade i Slussenprojektet. White är så stora så de får ofta vara med. Equator har varit inblandade i Liljeholmen. Kjellander & Sjöberg har redan innan vunnit en tävling anordnad av Fastighetsägarna, som också är inblandade i denna inbjudna tävling. En inbjuden tävling handlar förstås om att ”All animals are equal, but some animals are more equal than others” som det heter i Orwells ”Animal Farm”. Ingen tvekan om att de inbjudna kontoren är kvalificerade arkitekter, men för Metro som allmänhetens tjänare kan det eventuellt kännas lite begränsat att skapa ”de fyras gäng” på bekostnad av all den andra kreativitet som finns bland andra arkitekter.
Det påminner inte alls så lite om att vi på söndag senast inte får välja mellan sju partier utan egentligen bara blir presenterade med två alternativa politiska soppor; En Rödbetsoppa med lite Basilika på toppen eller en Blåbärsoppa med ett ikastat krusbär. Och Media hejar på och förstärker polariteten.
Media och politiken har blivit så fasta kompanjoner att vi nu nästan kan kalla dem gifta med varandra – ”for better, for worse” som det heter. Journalister har ju tidigare kallats ”den tredje statsmakten”, men nu verkar det som journalisterna snarare blivit den första. Som journalist känner jag mig både hedrad och oroad över detta. Tidningar tävlar om att skapa mediahändelser av dramatisk karaktär. I dag kan man läsa i ”skandaler” i både Aftonbladet och Expressen relaterade till politiken precis dagarna före valet. Nöjesbilagor polariserar Sahlin mot Reinfeldt och modeorakel kommenterar deras klädval. Alltihop påminner på ett obehagligt sätt om ”Idol” eller ”Melodifestivalen”. Det handlar om partiledarens image alternativt privatliv. De få försöken att faktiskt räkna upp vad partiernas hjärtefrågor eller eventuella löften om vad de tänker göra om de vinner försvinner i gröten av ovidkommande saker. Att sedan partierna själva sedan går med i racet med hjälp av spin doctors, mediarådgivare och liknande samt jobbarhårdare på att misskreditera motståndarna är att föra fram vad de själva vill göra hjälper inte saken.
Blockpolitiken gör dessutom att väljarna tvingas välja två eller tre partier de INTE sympatiserar med när de väljer ett parti de sympatiserar med. I en klädbutik skulle det aldrig gå att köra;”Köp ett plagg ni gillar, men ni måste lova att bära två eller tre plagg ni inte gillar!” Det känns lite galet.
Blir då i alla fall lite lycklig över att det i Metro också finns rum för galenskap som sett ur all modern vetenskap är KUL!
Syftar förstås på Nanok Bie som finner guldkorn av dårskap ibland. I dagens Metro finner han, minsann, att Galilei enligt somliga hade helt fel och att jorden alldeles säkert är centrum i universum.
Just nu finns det en tendens att det är media som är centrum av vårt universum och att det kan ge en ytterst simpel och platt bild av vår verklighet. Kanske vi kan se en utveckling mot ett egocentriskt ”Rösta på oss och vinn en pryl!”
Kanske vi får god anledning att ta en titt på mitt tips till Nanoks nästa inlägg – The Flat Earth Society!
Från Verklighet till Applighet och Mobilighet
by loord on Aug.31, 2010, under design, tidsandan
I morse smoothade jag in mig i mackvärlden. Ja, kanhända var den förutom att jag fick en smoothie och en macka bestyckad med smooth technology och Macar. Om ni undrar besökte jag ett seminarium @creuna_se. Full service alltså – precis som i reklamen.
Två kreativa killar – låt oss för enkelheten skull kalla dem Fredrik & Fredrik – talade om iPhones, iPads & Jobs. Jobs hette visst Steve i förnamn. Men Apple med omnejd var egentligen inte det viktiga. Det viktiga var att vår verklighet flyttar in i våra fickor i form av mobila lösningar. Det kan förstås vara företags och organisationers applikationer, som man med en knapptryckning kan nå ifrån sin mobiltelefon. Nu är vi potentiellt inte ute och joggar, vi är ute och webbar! Minsta barn ska kunna klara av att ha mobiltelefon med multitouch och allt. I stället för vanliga nallar och nappar ska bebbarna nu förses med yuppienallar och appar!
Killarna var både nyanserade och pålästa. Det kändes fint när de beskrev hur vi faktiskt inte längre alltid har två fasta punkter ifrån vilka vi besöker nätet – jobbet och hemma. Vi är ibland lika gärna sugna på att få veta något när vi är på väg. Vi kan vilja veta när bussen ska komma, boken vi söker kan finnas på bibblan eller biobiljetter finns. Bussen, Boken och Bion är klockrena tillfällen då en app sitter som en smäck! No questions there! Sedan sa de att det troligen inte är så att den vanliga webben är dödsdömd heller, utan att det kommer att vara tre olika segment vi talar om – Kontoret med stor skärm och tangentbord, mobiltelefoner och nu även läsplattorna med iPad i spetsen. Varje segment kräver sitt tänk. ”Börja mobilt” var rådet. Fokusera bara på det allra viktigaste och sortera bort resten. Fine – eller?
En reflexion sprider sig i min hjärna som en långsam Borrelia – vad blir konsekvenserna av det tänket?
Kanske är det precis det som vi alla längtar efter. Bort med allt visuellt skräp som många webbsidor ligger inne med. Oändliga olidliga flashintron utan tillstymmelse till hänsyn till människors bristande tid och tålamod och utan flyktväg via ”skip intro”. Steve Jobs ”flashar” minsann inte. Det är hans fru glad över. Så visst – skräpet vill vi verkligen få bort! Och de flesta användare av en webbplats vill gärna få bort reklamen också. Däremot är det inte helt hundra att företaget som har reklam på sin sajt vill det. Reklam ger en och annan peng i börsen. En lösning är förstås att ta betalt för webbinnehållet, vilket en del redan försöker sig på med blandad framgång. Vi har liksom redan fått för oss att på webben är allt gratis. Kanhända blir det ett stålbadsliknande uppvaknande för oss naivister. Kanhända finner vi oss som sjuttio procent av världens befolkning lär finna sig i vad som helst.
En annan tanke handlar om vår verklighet. Minns hur det var i den redan preskriberade eran – den Luriga perioden. Med Snurrskivor och Televerket. Det var då det fanns dinosaurier. Min pappa till exempel. Han ägde aldrig en mobiltelefon så om någon arkeolog gräver upp hans fossilerade kropp så finner de ingen telefon i närheten av hans högra höftben. Nix! Min pappa hade blivit bofast, industrialiserad och stadsinflyttad som sig bör på 1900-talet. Han hade utvecklats bort från jägarsamhället. Men nu kommer jägarsamhället tillbaka ”with a vengeance”. Vi är åter ständigt i rörelse för att jaga nya byten. Skillnaden är att vi har större jaktmarker och att konkurrensen är större om köttslamsorna. Då lade man sig samtidigt med mörkret och vilade till soluppgången. Nu är vi uppkopplade 24/7 och förväntas fly eller fäkta när som helst. Vi har aldrig haft tillgång till så mycket information och har aldrig varit mer förvirrade – vi har aldrig haft så många sätt att kommunicera på och har aldrig varit ensammare än nu! Min pappa var aldrig ensam…
Men som Jeff Goldblum tilläts säga i Jurassic Park: ”Life finds a Way”. Nu står vi där vi står. Vi talar allt mindre med varandra i verkligheten och även per telefon. Vi skrattar allt mindre. Vi borde skratta minst femton minuter om dagen – gör vi det? Inte när vi ska betala vårt mobilsurfande på utlandssemestern i alla fall. Men visst är mobiltelefonen guld ibland – inte bara som Dolce & Gabbanavariant från Motorola. Den är med oss när det händer saker, den kan rädda oss ur knipan rätt ofta och den är en skojig grej som också kan vara en cool accessoar. Men vad är en mobiltelefon egentligen? Inte toppen att ringa med alla gånger (alla har varit i radioskuggans dal eller hur?), inte heller en kamera av världsklass, inte heller en webbläsare i toppen av utvecklingskedjan, som e-postklient nja……nästan bra på rätt mycket med andra ord – Världens bästa ”nästanpryl”. I drömmarnas rike finns förstås den där saken som kan göra allt. På riktigt. Och ändå få plats i innerfickan. Men just nu har vi tre prylar i stället. En laptop, en läsplatta och en mobil. Med olika förutsättningar. Vi får gilla läget.
Men har den mobila verkligheten andra konsekvenser också? Kan det bli så att utveklingen går till ”One Size Fits Nobody”? Det vill säga att formatet blir så homogeniserat att det blir ointressant? Eller att den mobila webben tvingar bort verkligheter som inte existerar i den världen? Historien har alltid skrivits av vinnarna, det vet vi. Vilka blir vinnarna i Web War III? Kanske blir vi alla vinnare om vi sköter våra kort rätt? Verkligheten är som alltid härligt oviss, motstridig och spännande! En av mina finska favoritarkitekter sa en gång följande ”I feel comfort in not knowing:” Helst ska det sägas högt med finsk accent. Helt motsatta bilder existerar i samma hylla på Pocket Shop i alla fall. En ingivelse fick mig att dra dit då en av F:en uppenbarligen hade varit Pocket Shops första kund. Kan inte undanhålla er den bild jag tog där….
Skruvar, Spån och Stora Maskiner
by loord on Aug.26, 2010, under arkitektur
En astmatiker är på heroiskt uppdrag. Jag säger bara en sak – Sågdamm!!
I Göteborg 24-27 augusti är det Trä & Teknikmässa kallad Trä & Teknik 2010. Allt som på något vis har med förädling av träd eller som kan kopplas till detta finns på mässan. Vi talar om att göra skulpturer med motoråg, Dörrhandtag, sågklingor och stora maskiner som kan såga, strimla, fräsa och annat som man kan göra med en planka för att förvandla den till nåt annat.
Måste bara ses förstås. Upptäckte mångfa män i smårutiga skjortor och en särskild förtätning av dem där det bjöds på öl eller korv eller båda delarna. Väldigt få kvinnor och väldigt få arkitekter. Mest folk kopplade direkt till industrin.
Det är illa det. Det finns ett stort behov för arkitekter at bergripa vad som sker i industrin och att kommunicera med utvecklarna här för att se till att design och teknik fusioneras. Formgivare, inredare och arkitekter har en del att lära om byggbramschen ska kunna utvecklas, På samma sätt har industrin en del att lära av vad designers egentligen vill ha.
Det fanns en hörna där dessa saker debatterades en del ”Wood Fusion” hette den passande nog. Mer av det behöver vi!!!!
Kommunikation mellan skråna alltså…
Mer om mässan senare….
Om Sanning & Etik i Journalistik & Politik
by loord on Aug.21, 2010, under arkitektur
Läste härom dagen i DN att Sven-Erik Österberg, som är Socialdemokratisk talesman i arbetsmarknadsfrågor ska ha uttalat att ”Coachningen fungerar inte. Många arbetssökande hör aldrig av sin coach efter första mötet.” Det hör till saken att jag aldrig någonsin har röstat på Moderaterna, varken de gamla eller de ”nya”. Trots detta måste jag notera att det är något fel med där uttalandet i relation till fakta. Entydiga uppgifter och statistik från regeringen och från Arbetsförmedlingen ger att både Arbetsförmedlingens interna coachning och de externa aktörernas coachning fungerat utmärkt.
Så om fakta inte stämmer finns det några olika scenarier här: Endera har Österberg inte sagt det som står i DN, vilket i sig är allvarligt då det skulle tyda på dold agenda eller inkompetens hos journalisten. I detta fall gör Österberg rätt om han påtalar felet för DN som får publicera en dementi på bästa plats i både papperstidningen och i webbupplagan.
Men det kan också vara så att Österberg faktiskt har kläckt ur sig detta till en journalist. Det är minst lika allvarligt. Endera har då Österberg så stark egen agenda att han inte tvekar att fara med osanning för att misskreditera sittande regering eller så är han inte påläst på det område han har som sitt ansvar att vara påläst på. Både en medveten lögn och en omedveten lögn misskrediterar både Österberg och hans parti och ger gratispoänger till den sittande regeringen. Denna artikel bör vara ett varnande exempel både för journalister och politiker att se till att kolla sina fakta innan man uttalar sig. Österberg, om han sagt som det står, gör sig skylding till en betydligt grövre groda än att låta en Toblerone slinka med via företagskortet. Om han är skyldig till denna hoppande varelse är det klart läge för socialdemokratin att ta sin Sven-Erik ur skolan. Då kommer det att vara tur för honom att jobbcoachningen faktiskt fungerar.
Stockholm, Stockholm tillbaka i Stan
by loord on Aug.09, 2010, under arkitektur
Tillbaka i stan efter resa till Skottland.
Skottar är inte bara rutigt och säckpipor minsann och en och annan whisky.
Det fanns även en hel del annat som är av intresse även i den designorienterade världen. Utomhus och inomhus. 
Ett ställe som manar till besök är Botaniska trädgården i Edinburgh. Inte bara för de vackra utomhusrummen och alla växterna. Edinburgh ligger väl på en breddgrad motsvarande Helsingborg så det växer så det knakar. 
Nej då det finns också ett alldeles extra mysko hus som är till minne av Drottningmodern där man tagit tillvara råvarona från trakten minst sagt
Sedan är själva entrebyggnaden av arkitektoniskt intresse enligt mitt sätt att se på saken. Fina material och bra flöden. Se själva! Ritat av Edward Cullinan Architects http://www.edwardcullinanarchitects.com/projects/rbge.html
Ständigt detta ”torg” på Slussen – varför då?
by loord on Jun.24, 2010, under DN, Slussen, arkitektur, kultur
Är Slussen ett torg? Ska vi, om det inte är det, försöka göra om det till ett torg? Eller är Slussen en helt annan varelse?
Många arkitekter, och senast på sidan 7 i dagens DN Kultur via arkitekten och debattören Rasmus Waern, älskar ordet ”torg”. Så fort en plats inte råkar vara fylld med byggnader kallas den genast just det. Vi känner alla till platser i Stockholm som kallas torg: Hötorget, Östermalmstorg och Mariatorget. Dessa kvalificerar sig också som torg i den stadsbyggnadsmässiga bemärkelsen. De är väl definierade av byggnader och/eller gator och motsvaras också av den engelska termen ”squares”, inte bara på grund av att de är fyrkantiga. Franskan har i stället ordet ”place” som påminner om det engelska ordet ”place”. Torget Grand Place i Bryssel är ett torgexempel, men Place de la Concorde i Paris också. Den platsen är inte alls ett torg i den bemärkelse vi talat om hittills utan mer en öppen plats för kommunikation. Picadilly Circus i London är lite åt det hållet också fast mer slutet.
I Stockholm har vi en del platser som råkat bli döpta till ”torg” men som knappast kvalificerar sig för epitetet: Sergels torg, Globentorget och faktiskt Södermalmstorg som, tillsammans med Rysstorget mellan Stadsmuseet och Katarinahissen, bildar det område vi brukar tjafsa om! Det finns en benämning för platser som glömts bort: SLOAP (Space Left Over After Planning) och om vi håller oss till att diskutera Södermalmstorg kan det vara så att denna plats kan räknas in här. Platsen känns inte genomtänkt, men det är inte givet att vi därför ska försöka göra om denna del av Slussen till ett torg av hötorgstyp! Kanhända är det ett gigantiskt felslut att betrakta allt som inte har byggnader som ”torg”. Place de la Concorde antyder att en plats kan vara något annat, Parc de la Villette också. Idag är Slussen en plats för kommunikation, men har också värdefulla egenskaper som att kunna innehålla handel, att stanna till, äta en strömming och orientera sig i staden. Dessa är är till och med sammankopplade med varandra. Det är en särkild poäng med att under sin resa stanna till, äta en bit och få utblick och orientering över en vacker stad. Att uppehålla sig på Sergels torg är det ingen som vill…
Vi borde tänka förbi kategorin ”torg” då vi tänker på Slussen. Vi borde tänka på att förstärka de egenskaper som gör Slussen unik, inte göra ett patetiskt försök att göra om Slussen till Östermalmstorg!
Det finns plats för andra öppna kategorier i en stad än torg, kanske av mer grön karaktär. Vid det kungliga bröllopet nyss lades en gräsmatta på en del av Skeppsbron – en vision kanhända där om något grönt i närheten av Gamla stan?
Kan vi få se en ny kategori skapas på Slussen – en grönskande öppen plats där land möter sjö, möter hav möter stad?
Landskapsarkitekter – res er nu och greppa möjligheten!
Ett nytt namn ska vår nya kategori förstås ha – vad föreslår ni?
Hit the Road Jacques!
by loord on Maj.24, 2010, under arkitektur
På dagens DNs kultursidor skaldar motorjournalisten Jacques Wallner om Slussen att det är ”ett gäng med minst halva livet bakom sig” som har ”bostadsrättsekonomisk syn på tillvaron” som konservativt hindrar utvecklingen och vill ”bevara” Slussen. Jacques, då han själv är född 1956 och är lika gammal som Mickey Rourke, måste då tro att han kommer att bli minst 107 år gammal för att inte själv räknas in i åldersgruppen. Dessutom kan man anta att som boende i SKB, där det förekommer en slags insats då man flyttar in som man sedan kan få åter då man flyttar ut, kan Jacques känna sig i alla fall som ”halv” bostadsrättsinnehavare. Att ”kacka i egen bo” lär det visst kallas.
Jacques har dessutom inte gjort sin research särskilt noga då han då skulle upptäckt att stora delar av den relativt stora gruppen som vill rädda Slussen är ungefär hälften så gamla som han själv. Det är bara att besöka Facebook och kolla Jacques!
En del av de mer ålderstigna i gruppen har däremot något som Jacques inte har – sakkunskaper!
Ett exempel på det är den mångårigt erfarna arkitekten Mats Edblom, som förutom att ha sin långa arkitektgärning som bas även har ritat byggnader i det här området. Jacques har mer kunskaper och uppenbarligen också sympatier på motorsidan där han är verksam och har skäl att ”ligga bra till”.
Som ”motorgourmet” skulle Jacques sannolikt aldrig ställa sig upp och försvara byggandet av en dyr och både ful och för omgivningen skadlig bil. Han skulle resa sig och starkt säga åt biltillverkaren att det skulle vara olämpligt att bygga bilen och oetiskt att marknadsföra den som stadens räddning.
Han skulle dessutom som seriös undersökande journalist undersöka vad eller vilka som medverkat till att denna illaluktande situation uppstått.
När det gäller Slussen däremot, struntar Jacques i vad som byggs bara det byggs! Och han undersöker inte heller varför Slussen inte underhållits under åren, vilket skulle kunna bli ett scoop à la Janne Josefsson. Inte heller undersöker han som ekonomijournalist de ekonomiska krafternas spel i processen. Det enda korn av värde i Jacques text, vilket han självklart ska ha cred för, är att han också ser att något måste göras, men tyvärr inser han inte att det är på grund av vanvård och inte heller har han en aning om vad arkitektur handlar om, som ljus, orientering, samband, material och utblickar . Han har troligen inte heller läst senaste numret av Arkitektur heller. Den utrotningshotade Allt om Motor har han förstås läst. Slussendebatten har han kanske läst – men inte förstått.
I stället ger han ”Carte Blanche” till vad som helst som byggs vid Slussen sannolikt med undertexten att trafiklösningen är bra för bilisterna. Att skaldestycket finns på en kultursida är i och för sig helt i sin ordning där det då hamnar där fiction och dikt hör hemma. Återkom gärna med riktig journalistik Jacques eller håll dig med näsan mot asfalten där du troligen känner dig mest hemma – hit the road Jacques!
Ska mellan dessa höga hus en dag……..?
by loord on Maj.04, 2010, under arkitektur
Tog en skön promenad till runt Slussenområdet. Solen sken och nådde ända ner till husen i Gamla stan. BMX-killarna gjorde tricks på kupolen ovanpå de blå bodarna och människor solade sig på bänkar och mot cykelställ. Allt var som vanligt. Svepte blicken över platsen och dess utblickar…Jag kunde se vattentornet vid Nacka Strand, Danvikshem, Gamla stan och Stadshuset….vattnet i Riddarfjärden och i Saltsjön tampades om att vara vackrast och Djurgårdsfärjan gled in till kaj…På vägen hem slötittade jag i tidskriften Arkitektur och ser att arkitekten Bengt Lindroos (en man som haft många tankar om slussen genom åren) skissat vidare på det befintliga förslaget och faktiskt funderat lite på utblickarna. Hornsgatans förlängning, Götgatans etc….riktigt intressant som kompromissskiss….och inte så högexploaterat heller…
Men tiden har dragit fram här nu och asfalten pockar på uppmärksamheten…..drömmen om Slussen som vår ”Lyckliga gata” har förvandlats till just det – en dröm…eller är det en mardröm vi upplever då vi vaknar? Kommer det mellan de nya höga husen en dag stiga en sång – lika förunderlig och skön som den vi hört en gång? Välj själv vilken version av sången som passar just din dröm!
Anna-Lena Löfgren Francoise Hardy Governor Andy Cajsa-Stina Åkerström Nisse Hellberg Low High Tech Adriano Celentano
-
Howdy. Welcome to house of loord!
Thanks for dropping by! Feel free to join the discussion by leaving comments, and stay updated by subscribing to the RSS feed. See ya around!
Key2insight Coaching på Twitter- key2insight: Life. Let us agree to notice its existence before we die. 19 april, 2012
- key2insight: @RyanSullAuthor He sure was a warrior even in hopeless situations. 11 april, 2012
- key2insight: @DanielDoebel Yes an important question - Where does everything lead? Apart from the inevitable? We should celebrate life? 11 april, 2012
- BE Community House of Loord
- The Future of CAD is Spelled PAD! 12 september, 2011
- CAD People - Do They Really Exist? 24 mars, 2011
- Do not forget to visit the Loord! 24 mars, 2011
loord
